nu va inte theo planerad över huvudtaget först va de som hela mitt liv rasade ihop kunde aldrig vara ute sent och festa, sluta skolan, sen är det inte många killar som vill ha tjejer som har barn osv , det va de första jag tänkte på. det blev väldigt många nätter jag grät mej tils sömms, vågade inte ens gå till skolan för att jag skämdes över att jag skulle ha barn.

men efter ett tag så kändes de fakitskt helt okej, skulle till och med bli roligt, man mognar och inser hur omoget de är att festa och bli full varje helg, och skolan kan man ju börja med nästa år , och de är killarnas problem om dom inte vill ha mej bara för att jag har barn , men nu löste det sej ju med theos pappa det tog ett tag innan jag kunde börja lita på han igen på grund av otrohet och så, kan inte riktigt säga att vi är tillsammasn nu men vi har ett väldigt bra förhållande och kommer överenas om de mesta och nu ska vi flytta tillsammans till en 3a.

jag hade aldrig kunnat föreställa mej att kunna bli mamma när jag är 17 hade inte ens haft en tanke på det, barn är något man har när man är gift tänkte jag. hade ju ätit cerazette 'mini piller' ett par månader när jag blev gravid, och då slutade mensen helt plötsligt, gick till ungdomsmotagningen jätte nervös och berättade att min mens hade slutat. hon sa att när man äter cerazette brukar mensen sluta så jag hade inget att oroa mej över 'du kan gå hem och slappna av ' sa hon så jag tänkte inte mer på de.. sen efter ca 3 månader började brösten rinna skyndade mej och frågade om de va normalt att de gjorde de. mamma sa att de kunde vara någon bi effekt av cerazette men vi ringde ungdomsmotagningen utifall att.sen två veckor senare gick vi dit jag och mamma vi satt och pratade en stund sen fick jag göra ett graviditets test som visade + jag började stor tjuta men hade ändå o kännt en konstig känsla i magen som om magen är  orolig och bubblar, men beskedet kom ändå som en chock. så fick en tid för ultraljud dan efter eftersom om jag ville göra abort så skulle jag kunnat de men i så fall trodde hon att jag bara hade en ca 1-2 veckor på mej att göra de. men ack så fel hon hade ultraljudet visade att jag va i 8onde månaden va helt chockad både jag mamma och hon som gjorde ultra ljudet, hon räknade om huvudet lår benet flera gånger . detta va på min födelsedag jag fick veta detta, fick iaf bf den 5 februari. men de va ju felräknat en månad så han kom ut den 7 mars !

vet att många har svårt att tro på det, det skulle jag med haft om det inte va så att det va jag som råkade ut för det. nu är det inte så att jag är 'one of a kind' detta är rätt vanligt fick jag veta. sen sa hon nått om att man inte vet eller förnekar att man är gravid så reagerar inte kroppen på samma sätt som den brukar ibland. kan ju också tillägga att jag inte hade någon mage va la lite små mullig som jag alltid har varit.